SONY DSC
 

Hälsoguden Asklepios har en stark koppling till Lendas, i utkanten av byn finns en välkänd utgrävning av ett antikt Asklepiostempel. Under jubileumsåret 2009 lät vi våra kurser på olika sätt anknyta till myten. Här nedan sammanfattar Mats Rehnman vad man vet om Asklepios.

 

ASKLEPIOS FÖDELSE

Guden Apollo älskade en jordisk kvinna som hette Coronis och som var kungadotter i Thessalien. En dag berättade en kråka för Apollo att Coronis bedrog honom med en annan man. Guden var så förkrossad att hans syster Artemis sände en dödande pil mot Coronis. Apollo begav sig till sin älskades begravning. Han såg att inne i den döda låg ett levande barn. Därför steg han upp på det brinnande bålet med en dolk och skar ut barnet ur den döda. Så föddes Asklepios.  

BARNDOM I VILDMARKEN

Apollo bar sin son ut i vildmarken där den gamle kentauren Cheiron levde. Guden bad om hjälp och Cheiron lovade göra allt för barnet. Här växte pojken upp, här lärde han sig med tiden att jaga med båge, att läka sår, att medicinera med skogens örter. Han lärde sig allt om både stridskonst och kirurgi. Han blev med åren så skicklig i läkekonst att ryktet spreds vida om hans visdom och läkekonst och också siarförmåga.  

ATT VÄCKA DÖDA TILL LIV

En gång kallades Asklepios till Kreta och den store kung Minos och drottning Parsifae. Kungaparets lille son Glaucos hade försvunnit för en tid sedan och ingen hade lyckats finna honom. Förtvivlan och våndan var stor och man ville ha hjälp av den vise Asklepios att finna barnet. Under sökandet strövade Asklepios runt i palatset. När han gick igenom en av förrådsgångarna fick han se ett tecken utanför en cell. Han gick dit in och fann den lille Glaucos drunknad i en stor honungskruka. Asklepios bar det döda barnet till kung Minos, som i sin förtvivlan krävde att den unge läkaren skulle väcka pojken till liv. När det var en omöjlig sak beslöt kungen att Asklepios skulle stängas in i begravningskryptan tillsammans med den döde. Instängd i graven gjorde sig Asklepios redo att dräpa sig själv med sitt svärd. Då plötsligt kom en orm in genom en spricka i muren. Snabbt högg han av dess huvud. Strax därpå kom en annan orm genom sprickan, men innan han han reagera hade den försvunnit igen. Efter en kort stund återvände den bärande ett mistelblad i munnen. Den tryckte bladet tre gånger mot den döda ormens sår, utstötte ett ljud – och så kom den till liv igen. När ormarna försvunnit tog Asklepios bladet, lade det mot Glaucos bröst och gjorde samma ljud. I det samma öppnade barnet sina ögon och var levande igen.  



DEN BERÖMDE LÄKAREN

Efter den här bedriften flög Asklepios rykte över hela världen. Alla ville ha sina döda väckta till liv, men han gjorde allt för att undvika det – han visste att Hades, underjordens härskare, inte ville bli bestulen på sina döda. Han blev rik och berömd med tiden, han gifte sig och fick barn. Men så en dag kom gudinnan Artemis till honom med en ung man, Hippolytos, som hade dött. Hon krävde att läkaren skulle väcka honom till liv. Asklepios vågade inte neka, han hämtade mistelbladet och kallade ynglingen åter till livet. När Hades såg det blev han ursinnig. Ingen fick sätta sig över döden, varken människa eller gud! Hades vände sig till Zeus och krävde ett slut på detta. Och Zeus lovade att om detta hände en enda gång till skulle han förinta Asklepios.  

ASKLEPIOS DÖD

Det gick ännu en tid. Och en dag kom Artemis tillbaka till Asklepios, denna gång bärande på jägaren Orion som dött. Hon krävde att läkaren ännu en gång skulle ge livet åter. Och liksom sist vågad Askelpios inte säga nej. Han hämtade sitt blad, tryckte det mot den dödes bröst. Han hann knappt höra vinandet av blixten som kom störtande mot honom från Olympens berg. Utan ett ljud föll han själv till marken. Så mötte Asklepios själv döden. Efter detta lyfte Zeus upp Orion på himlen som en stjärnbild. Asklepios fördes också dit upp som en bild bärande en läkande orm. Och med tiden hämtades den döde läkaren, Apollos son, till gudarna och tilläts dricka ambrosia. På så vis blev han till sist läkekonstens gud.