Text till kompisar i huset vid skogens slut
En liten tomte sitter ensam i sitt hus vid skogens slut. En rädd hare knackar på hans dörr. En jägare är på väg. Det är början på en av Sveriges mest älskade barnvisor, och året efter år sjunger barn på förskolor och skolor den här klassiska visan tillsammans.
Sången "I ett hus vid skogens slut" kallas ofta "Tomten och haren" och berättar en enkel historia om hjälpsamhet. Tomten öppnar sin dörr och räddar haren från jägaren. Visst hörs de enkelt ut? Men för barn är det en perfekt berättelse (helt ärligt, den hade allt vad man behövde). Den har alla rätt ingredienser: en mystisk tomte, ett desperat djur och en spännande händelse. Text till Kompisbandets version av "I ett hus vid skogens slut" fyller förskolor med sjungande barn dag efter dag, och det är inget märkligt med de.
Kompisbandet gjorde en modern tolkning av sången som passar perfekt för dagens barn. De spelade in den med rörelser som barn kan följa med. Det gör visan relevant och rolig, inte bara en gammal melodi från morföräldrars tid. Sången lever än idag i klassrum överallt i Sverige.
Melodin som började långt bort
Horatio Richmond Palmer skrev ursprungsmelodien långt före Sverige. Han var amerikansk och skrev melodin för en helt annan text. Sedan dök samma melodi upp på många platser. "Flickan i Havanna" av Evert Taube använder denna melodi. Även söndagsskolsången "Är du glad, av hjärtat nöjd" sjungs på samma sätt.
En melodi kan alltså bära många berättelser. Det är som att samma toner passar olika ord perfekt. Textförfattaren till den svenska versionen är okänd. Det spelar mindre roll nu. Det viktiga är att sången fungerar. Kompisbandet gjorde en inspelning som visas på YouTube. Där kan du höra hur de tolkar visan med barn.
Rörelse och musik tillsammans
Det bästa med "I ett hus vid skogens slut" är att man kan göra rörelser samtidigt som man sjunger. Gör ett tak över huvudet när du sjunger "hus". Skugga för ögonen när tomten tittar ut. Låt fingrarna springa som en hare. Knacka på en imaginär dörr. Be med armarna. Mima en jägare som skjuter. Öppna stora dörrarna för att bjuda in.
Musik plus rörelse hjälper barn på många sätt. De lär sig nya ord snabbare. Kroppen utvecklas. Balansen blir bättre. Barn tycker de är roligt. Pedagoger använder sånglek som denna för att göra undervisningen levande. Barn sitter inte stilla och lyssnar. De är aktiva. De blir delaktiga.
Olika versioner och små ändringar
Texten till sången varierar lite mellan olika sångböcker. Vissa säger "knackar på dess port" andra säger "klappar på dess port". Det är små skillnader som nästan ingen märker. Ord förändras när sånger sprids från en person till nästa.
En viktig debatt handlar om raden "annars skjuter jägarn mig". Vissa tycker den är för våldsam för små barn (vilket är förståeligt egentligen). Därför har några gjort alternativa versioner med andra ord, till exempel "jag vill in och värma mig". Du kan hitta noter och texter på nätet. Sångböcker som "Barnens svenska sångbok" från 1999 innehåller låten. YouTube och Kompisbandets inspelning visar moderna versioner.
Prova själv att sjunga sången med barn. Det behövs ingen särskild utrustning. Bara röster och lite fantasi. Se hur ansikten lyser upp när barn sjunger tillsammans. Besök YouTube och sök på Kompisbandet. Deras version är lätt att följa med i. Du kan sjunga hemma, på vägen eller i ett klassrum. Sången passar överallt. "I ett hus vid skogens slut" finns där för nya generationer av barn, precis som för tidigare generationer. Det är en visa som aldrig blir gammal.
